Life on a Leaf byggnaden

Life on a Leaf, Photo: Vesa Aaltonen

Konstnär Jan-Erik Anderssons gränsöverskridande konstverk, det bladformade huset Life on a Leaf, blev färdigt i augusti 2009 i Åbo. Efter den tio år långa processen att förvandla verket från ritningar till ett beboeligt hus, har konstverket fungerat även som familjen Anderssons hem. Det unika huset har Andersson planerat tillsammans med arkitekten Erkki Pitkäranta. De arbetar under namnet Rosegarden Art & Architecture. Huset är en del av Andersons konstnärliga doktorsexamen som han avlagt vid Konstakademin. I avhandlingen utforskar han olika teman relaterade till förhållandet mellan konst och arkitektur, hus och miljö: Kan man bo i en bild eller i en skulptur? Kan ett hus som härstammar från en konstnärs berättelser och motiv, som ett löv, en kattklocka eller en brasiliansk färja kallas arkitektur? Varför ser vi inte fler hus som har formen av blommor, hattar eller skor?

Författaren Robert Powell beskriver huset enligt följande i Blueprint (12/2009): “The form of the Leaf House is unique. By day it resembles a strange hat or misshapen boat; by night a Jack O’ Lantern, glowing from within, its windows evoke the abstracted eyes and mouth of a Finnish folklore giant. Though the structure appears quirky and follyesque – modernism goes Moomin – it is far from haphazard.”

Som inspirationskälla nämner Andersson förutom kända arkitekter, så som Kurt Schwitters, Le Corbusier, Antoni Gaudí, Bruce Goff, Konstantin Melnikov, Hundertwasser, Archigram, Will Alsop och Rem Koolhaas, även författaren Elsa Beskow som en källa för inspiration. Hennes barnböcker innehåller bl.a. hattar, paraplyer och sko-formade hus. Ett av de viktigaste teman som Andersson har intresserat sig för under sin 30-åriga konstnärskarriär är att utforska och ifrågasätta gränssnittet som skiljer världen av färgglad och lekfull estetik som produceras för barn från det avhållsamt allvarliga förhållningsättet som kännetecknar vuxen visuell kultur.

Dr. Judith Collins beskriver Andersson in Sculpture Today (Phaidon 2007): ”His works are usually about love, longing and nostalgia. The intention is to create sculptures and installations that inspire children and adults to create their own fantasies and stories, …”

Life on Leaf huset har inspirerat tjugo konstnärskollegor till Anderssons att göra konstverk i husets strukturer. Slutresultatet är till exempel: vägg- och takdetaljer, tapeter, en laminatskärm, belysning, ett videoarbete på golvet och en prydnad i trappräcken som reagerar med ljud på vind och ljusförändringar utomhus. Även utanför huset har konstnärer utformat allt från stenbeläggningen och bänkarna till formen på terrängen. Andersson beskriver de utspridda konstverken som ett sätt att uppleva vännerna som närvarande. Konstverken symboliserar också husets sociala dimension. Huset är inte ett slutet egnahemshus, utan ett utrymme där människor som representerar olika typer av estetik och sätt att tänka kan mötas och agera tillsammans. Detta återspeglas också i husets estetik i sin helhet. Modernistiska element, såsom vita sex meter höga väggar kombinerade med kraftigt prydda ytor, köksskåp från Ikea, och mosaik som planerats gemensamt med familjen. Alla toalettstolar, bad och handfat i huset är från återvinningscentraler. Huset värms upp av jordvärme.

Konstnär / kritiker Kimmo Sarje beskriver interiören i tidningen Taide (2/2010):
Sisällä vastakohdat ovat voimakkaammat kuin ulkona kun tila jännittyy betonibrutalismin ja leikittelevän koristeellisuuden välille. Keittiötä ja olohuonetta hallitseva aaltoileva teräsbetoniseinä – kuin 1950-luvun brasilialaista modernismia – haastaa koko muumimaailman.”

Andersson betonar att forskningsarbete för en framtid som bygger på hållbar utveckling måste genomföras på bred front. I arkitektur får hållbar utveckling inte leda till en minimalism som innebär att alla konstnärliga element och utsmyckning utelämnas. Istället bör man överväga betydelsen av trivsamhet, en fantasifull omgivning och vårdande av personlig frihet, då man eftersträvar att leva ett långsammare liv (”Slow Living”) med stark anknytning till det lokala. I teoridelen av sin avhandling, framhäver Andersson rollen av detaljerna, ornamentiken och de konstnärliga elementen, i att få byggnaden att ”komma fram” och bli arkitektur i sin bredaste bemärkelse. Andersson undersöker om det finns ett behov av att införa en ny term, “ikoniskt utrymme”, för att beskriva upplevelse av utrymme i ett hus där bottenplanen, fönstren och ornamenten har former som föreställer olika objekt.

Ett annat viktigt ämne i Anderssons undersökning är hur den omgivande naturen gradvis introduceras i huset genom kulturella element – till exempel genom ett lövformat bottenplan som undviker raka hörn och genom bildelement som blad, dropp och hjärtformade fönster. Naturen introduceras också genom husets bågformade innerväggar, vilket simulerar känslan av att gå på en naturstig. Huset “växer” också uppåt och har tre våningar med olika stil. Denna lösning skapar en unik atmosfär för varje våning, och ger besökaren en känsla av att man klättrar mot ett berg.

Detta noggrant planerade förhållningssätt har också fått uppmärksamhet i Yrjö Hailas analys av husprojektet i tidskriften Framework (The Finnish Art Review) (10/2009): ”Nothing less is at issue with the project Life on a Leaf than the creation of a new world. Houses not only provide space for inhabitants, they also create inhabitants.”
….
Rosegarden Art & Architecture har sedan 1995 visat hur ett symbiotiskt samarbete mellan en konstnär och en arkitekt kan fungera. Andersson och Pitkäranta har på ett banbrytande sätt visat vägen för en lekfull arkitektur, där konst och prydnadselement, som ofta är baserade på berättelser skrivna av duon, lyckas skapa en helhet som stimulerar fantasin. Rosegarden har modigt överskridit många av de osynliga gränser som rigid modernism och klassicism föreskriver arkitekturen.

Kritikern Jonni Roos beskriver duons arbete i tidningen Arkitehti (3/2010): ”Anderssonin ja Pitkärannan suunnittelema talo on oikeastaan tutkimus vaihtoehtoisesta suunnitteluprosessista. He ovat pyrkineet osoittamaan, että arkkitehtuuria voidaan luoda tarinoita kertomalla, kuvia maalaamalla ja leikkimällä”

År 1997 mottog Rosegarden Vuoden valopilkku- priset för Kumina, en ekologisk ladugård som liknade ett kumminfrö, och som var utformat helt på kornas villkor. Ladugården var planerad för femtio kor så att de kan röra sig fritt – även på vintern – och den konstruerades av återvunnet material.

Gerbera (1998), är Kiipula trädgårdsskolas blom-formade skolbyggnad. Det är ett arkitektoniskt konstverk, som bygger på historien om alkemist Erikus Kipulensis genetiska laboratorium. Huset är fullt av konstnärliga detaljer, och i dess vinterträdgård finns även Finlands första offentliga ljudkonstverk av ljudkonstnären och professorn Shawn Decker från Chicago Art Institute.

Rosegarden har gjort ett antal konstverk inomhus, bl.a. många konstverk i skolor, kontor och kyrkor, som exempel kan nämnas konstverken i kyrkorna Masala (2000) och Karakallio (2001). För deras verk i Kouvola församlingssal (2004) tilldelades duon arkitekturpriset av Etelä-Savos konstnämnd.

Arkitekt och fotograf Matti A. Cliff i arkitektur temanumret av Projekti-uutiset (2/2010): Rosegarden Art & Architecture -toimiston töissä kyse on elämästä rakkaudesta ja lapsena olemisesta tunteiden vapauttamisesta nostalgian hengessä.”


www.anderssonart.com/leaf/
www.anderssonart.com/